Elaka flashbacks från lågstadiet med tunnbrödrulle och kyla

Visst minns vi alla lågstadiet och de horribla friluftsdagarna (de dagar då man fick traska ut i skogen i iskalla Sverige och leka samarbetslekar och äta matsäck, som legat i ryggsäcken i vilken saften har läckt ut på mackan som har krumpnat ihop till en degig sörja, direkt på marken med galonisar så att man inte blev blöt vilket man blev ändå eftersom det alltid regnade, och de dagar då man blev indelade i olika grupper och de som hittade flest kottar fick en bulle i pris, vilket alla sedan fick så att det inte skulle bli dålig stämning eftersom vinnarna startade närmare det bästa kottstället än de som kom sist. Och kompisarnas matsäck var alltid godare och så ramlade man i leran så att regnbyxorna blev smutsiga, och inget ställe att gå på toa, och till råga på allt skulle man le hela tiden, annars sa fröken "nämen, hittade du inga kottar"). Idag har jag varit på utflykt till Stockholm och enda skillnaden var att barnen växt till gymnasieelever.

Alla gymnasiebarn fick frukt, juice och en polarklämma, en tundbrödrulle (hur kan man komma på ett så motbjudande namn?) Sedan fick alla gymnasiebarn äta sin matsäck ute i naturen, i gräset det blöta. Sedan var det dags att leka "Kom alla mina små gymnasiebarn, men akta er för hökens vingar kom, vilken färg? LIMEGRÖN!!" "Jag har limegrön!" Nej, det där är turkos, fröken, han fuskar!!"

Sedan var små gymnasiebarn blöta om små fossingar. Små gymnasiebarn hade glömt sina små gummistövlisar.

Nej, friluftsliv är inte min grej. Istället driver jag en blogg vilken uppdateras inifrån, i värmen. Nej, nu känner jag mig extra sugen på bilspel...

Läs även andra bloggares åsikter om bilspel, sverige, gymnasie, flashbacks, blogg, värme