Jag gör inget, alltså spelar jag!

Rubriken till denna artikel utgör en central filosofi i mångas vardag idag - Jag gör inget, alltså spelar jag! I grunden handlar det om att, närhelst vi får chansen, eller närhelst omständigheterna kräver någon sorts aktivitet, så sätter vi påfallande ofta igång och spelar gratisspel. Om ni inte förstår vart jag vill komma, så läs vidare!

Idag var jag och storhandlade med min sambo. Hon åkte buss, och jag cyklade. Följden blev att hon fick ta några fler kassar än jag, och att jag efter att ha parkerat cykeln skulle springa ner och möta henne vid busshållplatsen för att hjälpa henne bära upp kassarna för backen. Bussen tog lite tid på sig, och när jag tagit mig ner till hållplatsen fick jag uppdateringen att det skulle ta ytterligare fem minuter innan den kom. Här har vi ett typiskt sådant där tillfälle då man, så att säga, "råkar ut för sysslolösheten". Det finns ingen mening för mig att gå någonstans, eftersom jag inte hinner det. Dock så är det något som tar emot när det gäller att helt enkelt bara ställa sig och göra ingenting. Första bästa syssla måste lokaliseras!

... och visst ligger det en mobiltelefon i fickan. Det spelar ingen roll om Jewels är ett oerhört tråkigt spel. Något måste göras åt denna sysslolöshet! Alternativ två är att börja lyssna på musik, men det är inte alltid man lyckas få med sig hörlurarna. Spelen finns nästan alltid där för en, och fyller i de där lilla hålen som ibland bildas i vår tillvaro.

Människan tillhör en rastlös släkt som bara måste fingra på något hela tiden. De som står och väntar på en buss gör sällan ingenting om de har möjligheten att göra någonting.

Ett annat exempel är när man kommer hem på en icke-matlagningsdag, och maten är klar om tio minuter. Om man inte har något särskilt att tala med någon om så är det givetvis gratisspelen som åker fram - Snake på mobilen, något trevligt bilspel på laptopen, eller i något annat lättillgängligt format. Vi spelar i bilen, vi spelar på bussen, vi spelar på flygterminalen, vi spelar i biljettkön. När en lucka i tillvaron behöver fyllas, så åker spelen ofta fram. Det är därför de är så fantastiska. De behöver inte ha någon dominerande roll i ens liv (även om detta lätt händer), utan det räcker med att de förgyller de där perioderna då man lämnas ensam med sig själv (något som man inte vill råka ut för under en längre period!)

Ibland går det så långt så att man tar upp mobilen och kör några vändor när man tvingas stanna och vänta på bussen. Detta har också serietecknaren Jan Berglin observerat, i en för mig mycket illustrerande strip. Med spel, och i synnerhet med spel i mobilen, behöver man aldrig komma på sig själv med att ha tråkigt! Det är en 24h-underhållning, som bara sviker när mobilens batteri har dött.