Hur spelen blev en del av livet

Alla spel i min tid har inte varit gratis. Under den senare delen av 1990-talet kom jag för första gången igång med att göra mig vän med en dator, och det genom olika spel som inte spelades online men som inhandlades i affärer.

Bland tidiga favoriter återfinns Need for Speed, Timon & Pumbaa's Jungle Games, och EURO 2000. Mitt allra första spel var nog ett av Need for Speed-spelen, och jag spelade varje gång jag fick chansen.

Givetvis fanns en max-gräns. Högst en timme om dagen vill jag minnas att det rörde sig om, men detta kunde utökas lite om man slutade skolan tidigt och spelade en stund på dagen. Lustigt nog blev jag ändå aldrig särskilt intresserad av bilspel eller ens bilar. Det rörde sig istället i sportriktningen - lirade själv fotboll vid den här tiden - och sakta men säkert gick det från EA Sports-spelen till Championship Manager som sedermera fick heta Football Manager.

Manager-spelen hade allt. De innehöll både strategi, ekonomi, och framför allt fotboll. Det var allt jag behövde, och under långa perioder varje dag sysselsatte de hela min tankeförmåga. Jag drömde om Football Manager. Ganska hemskt, egentligen. Något år - jag tror det kan ha varit 2006 - angav 35 stycken nyskilda par i England Football Manager som ensam anledning till separationen. Ett riktigt förödande beroende, hade det kunnat bli.

För ett par år sedan tog jag mig på allvar ur Manager-spelandet - det var någonting som inte behövdes och något som tog för mycket plats. Istället fokuserar jag idag på gratis onlinespel och gärna i mindre skala. Det är farligt om spelen blir för innehållsrika. Jag tror att det är dags att för första gången på bloggen säga det rakt ut; gratisspel innebär stor glädje, men denna kan inte mäta sig med den lycka man kan få ut av socialt umgänge och kärleksförhållanden. Det tror jag inget spel någonsin kommer kunna göra.