Den barnsliga glädjen av att få spela Pacman

När jag var åtta år (innan sekelskiftet) älskade jag mer än något annat att få spela pacman hos min kusin. När vi frågade om vi fick sa moster alltid "tio minuter", och vi skyndade oss att spela så mycket vi bara hann.

På den tiden fanns det inte ens i närheten av så många gratisspel som det finns idag, då var Pacman knappt det klassiska spel som det är idag. Men jag har nog aldrig spelat något roligare. Pacman ska för övrigt finnas här någonstans i arkivet, förmodligen under Klassiska Spel.

Läs även andra bloggares åsikter om gratisspel, pacman, Klassiska spel