Spelterapi - behövs nu

Har man inte nerver av stål tvingas man ett antal gånger i livet uppleva nervositet. En ganska besvärlig känsla att tampas med, särskilt om man inte är van vid att tampas med den.

En skådespelare, till exempel, behöver inte nödvändigtvis vara mindre nervös än genomsnittet bara för att de kanske tvingas stå på scen varenda kväll. De är däremot ofta ganska duktiga på att handskas med nervositet.

Jag är en person som inte har fått chansen att uppleva så mycket nervositet, då saker som att stå på scen eller framföra en muntlig presentation inte ger mig så mycket sådan. Därför finner jag det extra jobbigt när jag väl drabbas av det - jag har ingen nervositetsvana.

Om ca en halvtimme ska jag vara på plats i ett klassrum och hålla en muntlig redovisning. Det besvärliga med den - jag vet inte vad jag kommer att säga. Jag kommer få en litterär text på ca 40 rader framför mig, och sedan 20 minuter på mig för att ta anteckningar och få ihop tillräckligt mycket materiel för att sedan kunna prata om texten i 12 minuter.

De första 20 minuterna kommer att kännas som 20 sekunder.
De sista 12 minuterna kommer att kännas som ett halvt dygn.¨

Som vanligt söker jag bot mot livets besvärligheter hos gratisspelen, och när jag känner mig som allra minst tillfreds med tillvaron bruukar det bli en äkta klassiker. Pacman eller Dx-ball står överst på listan.

Inga kommentarer: