Varför Pacman?

Det är hög tid att försöka vara lite spelfilosofisk. Vad är det egentligen med olika spel som berör oss? Varför blir vissa spel otroligt populära medan andra inte tar sig så långt? Vad är det vi älskar med konceptet ”Pacman”?

Låt oss ta en titt på hur Pacman är uppbyggt: allt är tvådimensionellt och man styr ett gult monster runt i en labyrint och samlar punkter, samtidigt som man ska akta sig för spökena. Tar man däremot en stor plupp så har man istället möjligheten att fånga spökena och tjäna höga poäng. Jag kan tänka mig några olika anledningar till varför många finner Pacman så beroendeframkallande.

1.     Enkelheten. Det är inte alltid vi vill utsätta oss själva för komplicerade spel. Ur ren avkopplingssynpunkt fungerar Pacman (med bara en dimension att hålla ordning på) riktigt bra!

2.     Aktiviteten. Vi människor är rastlösa ting. Även om vi är helt slut efter en tung dag så vill vi ofta inte lägga oss raklånga och sova, utan föredrar ofta att göra någonting som inte kräver så mycket tankeverksamhet.

3.     Siffror. Jag tror att vi som människor känner en nära samhörighet med siffror, eftersom de står i relation till den matematiska sanningen. Att således se sig samla poäng i form av små bubblor där det står ”200”, ”400”, ”800” eller ”1600” ger en liten glädjekick.

4.     Äta, fly och fånga. Vardagen innehåller inte alltid så mycket äventyr. Gratisspelen innehåller alltid äventyr.